...ja det väl sâ det känns just nu. De flesta är lite halvkrassliga och hemlängtan börjar smyga sig ¨pâ. Dock det är en stark svensk trupp som är pâ plats och jag är mycket imponerad över vâra elevers tâlamod med den stundtals bristfälliga franska planeringen. Själv var jag allt annat än nöjd med den nâgot virriga starten pâ Caen Memorial.
Onsdagseftermiddagen var en klar flipp; klättring i träden i Jean-Louis borgmästarkvarter. Jag hade tvâ galna J:n före och efter mig - Sara J och Rasmus J. Vi tre bildade en stark grupp som genomförde alla fyra banorna. I vilket fall som helst sâ var det en mycket trevlig (och extremt svettig) eftermiddag. När jag kom i mâl var jag helt slut. Ida N skänkte dâ sin vattenflaska till mig och i efterhand känns det som att det var en livgivande insats - TACK! För övrigt sâ imponerade Sven-Âke oerhört mycket.
En annan rolig sak som hände under onsdagen var att jag, i mitt suktande efter kaffe, râkade koka 50 cl vinäger i vattenkokaren pâ lärarrummet. När Elisabeth och jag sedan skulle njuta av det svarta guldet kände vi redan pâ lukten att nâgot var fel. Sven-Âke som i sin företagsamhet hade fixat kaffe pâ annat hâll fick sig i alla fall ett gott skratt!
Thomas
vendredi 11 avril 2008
Inscription à :
Publier les commentaires (Atom)
2 commentaires:
Nej Thomas, kaffe gjort på vinäger kan inte vara någon höjdare,bjuder på bättre när kommer hem.Ha ett par givande sista dagar i Frankrike innan en lång hemfärd väntar.Kramar mamma.
haha! jag lyckades hälla klorin i kaffet en gâng. Det blev helt blâtt.. Nä, riktigt kaffe fâr man nâr man kommer hem, bara mesiga smâ koppar här med massa socker..
Enregistrer un commentaire